Anton Mattsson

Har nu klarat av en vecka på universitetet och lämnat in min första uppgift!

Känns lite galet att plugga igen men samtidigt är det långt ifrån vad jag är van vid. Det är intressant på ett helt annat sätt och tankesättet är helt annorlunda än gymnasiet exempelvis.

jag tycker att alla som bor i sverige och har möjlighet borde åtminstone testa att plugga. En kurs eller program spelar mindre roll. Jag tror att det är väldigt utvecklande och man får komma in i en värld som många av oss nog inte är vana vid. Iofs ska jag inte säga för mycket nu, jag har inte gått så länge. Blir intressant att se om jag säger likadant några månader framöver =)

Sprid skiten!!
Ge oss sverige tillbaka

Det var ett tag sen jag skrev om träningen nu och tänkte ge en snabb uppdatering. Efter en stund på tåget så märkte jag att det blev lite längre, lite bättre

Jag har börjat boxas och rulla/brottas mer och mer och känner att jag kan göra det säkert med de flesta jag kör med. Det är ett väldigt upplyftande framsteg som gör att jag kan “köra på” lite mer, träna mer komplext och inte bara träna utvalda småbitar av det jag vill göra.
Hopprep är något jag har märkt fungerar bra och det aktiverar armen utan att det känns negativt. Jag kan dock fortfarande inte gasa på när jag kör och dubbelhopp undviker jag än så länge.
Chins kan jag köra på med nu och bottoms-up-axelpressar med kettlebell är bra skit för armen (tack Tommy!)

Även om det är långt kvar till att jag är återställd börjar jag nog någonstans långt fram se ett ljus från tunnelns slut. Saker som för några månader sen kändes otänkbara och omöjliga ser jag nu vid en första känsla som självklara. Det ger hopp om framtiden och de saker jag idag ser som ouppnåeliga. (Stavning?)

Jag tänker på Felicia och hennes arm när jag skriver det här och hoppas att hon snart också ska få känna glädjen som framstegen bär med sig. De finns i framtiden, håll ut så når du dem!

För er som följer min blogg så kan jag meddela att min hibiskus kämpade, slog ut och även om den såg lite sliten ut så glänste den vitt med röd kärna i några dagar. Nu ser jag nya, små, små knoppar som växer fram och jag blir lätt flummig av att filosofera om den och hur den kan liknas vid andra delar av livet och världen.

Tillbaka med fötterna till jorden, tåget stannar i göteborg nu och jag är hemma igen efter några dagar i smålands skogar.
Skräckblandad förtjusning råder när storstadens puls slår till som en rak höger.

Ta hand om er!

Jag har ett test på gång!

Jag har en liten idé jag tänkte genomföra och efter att ha pratat med folk om det så vill jag göra den ännu mer, fast med en annan tanke bakom.

När jag började prata om det här så sa näst intill alla att det kommer komma någon som förstör, utnyttjar dig eller något annat tråkigt. Skulle de göra det själva? “Nej nej nej det är klart jag inte hade gjort!”

Vem är det då som kommer att göra det? Vem är det här ruttna ägget som ingen känner men alla pratar om.

Tänk på det. “Det finns alltid någon som kommer paja det” “Men någon kommer ju sätta käppar i hjulet” “Någon kommer utnyttja det”. Hur ofta hör du inte såna kommentarer? Vem är det?

Är det kanske något vi har inprintat i huvudet snarare än något som finns i verkligheten? Jag ska göra ett litet test av det, får se hur det slutar!

Jag fick såp-spraya hibiskusen igår igen men nu verkar det som att det börjar hända grejjer!

Hibiskus-blomman som står i mitt fönster slog en gång ut flera fina blommor, sen började den sega ihop och så småningom såg jag hur det var fullt av löss på den!

Jag ringde botaniska-112 (mamma) och fick veta att jag skulle spraya på lite grönsåpa på den. Sagt och gjort, lössen försvann och jag satte tillbaka blomman.

Jag såg hur några nya blommor började komma och sakta men säkert växte de. Sen hände det igen, lössen var tillbaka!!
Ner med blomman i badkaret och såpan sprayades som aldrig förr.

Efter några dagar märkte jag att den började se lite hängig ut, den lilla blomman som var på gång blev brun och några blad med den.

Vi försökte i alla fall… men vänta nu, man kan väl inte ge sig?
Jag bestämde mig för att låta blomman kämpa vidare, fortsatte vattna den och hade kvar den i fönstret.

Fler och fler blad blev bruna och jag tappade hoppet, precis när jag såg nått: En liten, liten, liten blomma höll på att växa fram!

Nu några dagar senare så har den vuxit till sig såpass att det inte är många dagar tills den slår ut! De två förra ronderna var det nära knock och nu är vi mitt i rond tre. Kommer den klara sig?

Igår var jag på klubben med Dennis och jag kom på att vi kunde filma lite för alla trogna bloggläsare =)

Jag känner mig ringrostig och i dålig form men med tanke på hur de senaste månaderna sett ut så känns det ändå helt ok!

Jag känner att jag kan slå lite hårdare med vänstern hela tiden. Ge mig någon månad till så kan jag nog slå på ganska ordentligt med den också!

Klicka här för att se filmen

När jag har mycket att skriva om har jag inte tid att göra det, när jag har mycket tid så har jag inget att skriva om.

Jag äääälskar dom här!

The Love Police

Kärleksvagnen i New York!

Det är mycket reggae nu och häromdan tipsade sihlen mig om soja. Grymt skön musik!

En riktigt skön lugn låt: (You and me)

En annan grym låt: (born in babylon)

Och en till: (rasta courage)

Mer reggae åt folket!